Såg något helt fantastiskt på Animal planet nyss.. "En lejonhonas omtanke" något som verkligen säger emot naturens lag. Det var om en ung lejonhona i Samburu-reservatet i Kenya som åsidosätter sina rovdjursinstinkter och adopterar en antilopunge som blivit skiljd från sin mamma. Lejonhonan tar hand om den med stor ömhet under 16 dagar. Skyddar den och kelar med den som om hon var dess mamma. Men kalven är så liten och hungrig och försöker söka sig till vuxna antiloper för att få modersmjölk.. men lejonet vill inte släppa ifrån sig "sin" kalv. Och Lejonets fixering i kalven hindrar henne från att själv jaga. Lejon behöver jaga var 4e dag i snitt.. och nu svälter de båda sakta tillsammans... Men plötsligt en dag dyker en stor lejonhanne upp och dödar den lilla antilopkalven.. det märks hur sorgsen lejonhonan blir och beter sig precis som när en lejonhona mister sin unge.
Efter det tar samma lejonhona till sig ytterligare 5 antilopkalvar men ingen klarade sig lika länge som den första. Sen försvann hon spårlöst men förblir ett at naturens mest magnifika mysterium.


Dom hade filmat när dessa två, rovdjuret och bytet är så kärleksfulla och gulliga mot varann att man får som rysningar i kroppen.. och såklart rullade tårar ner för kinderna...

Tänk att två individer som är raka motsatserna kan strida mot naturens lagar och skapa såna kärleksfulla band mot alla odds.. Ens värsta fiende eller ens raka motsats kan bli något av det mest betydande i ens liv. Samma för oss människor... tänk bara i förhållanden.. man kan vara så olika på alla sätt och vis.. och egentligen inte passar ihop för 5 öre.. men ändå inte kunna slita sig från varandra...
Känner igen det där....

Gäller att kämpa mot sin omgivning när den försöker släcka en brinnande kärlek..