Det är sjukt, overkligt, mycket tårar och en ständig klump i bröstet. Var hemma hos Rosie´s bästa barndomskompis igår och tröstade.. man vet inte vad man ska säga.. man behöver inte säga något.. ibland kan det räcka med att hålla om... hela familjen var förkrossad ...vi likaså.. Rosie´s familj vill bara bli lämnad ifred.. kan inte ens föreställa mig den mardröm dom lever i just nu.. och hennes närmaste vänner.. som ett stort svart tomrum.. Inne i min systers lägenhet har Rosie ritat och skrivit på väggen förr.. Känns konstigt att se det nu... Kan inte fatta att hon blivit så känslokallt och brutalt mördad..

Lilla Emilia som är kompis och lika gammal som Rosie´s lillebror sa igår:
"Är hon i himlen nu och flyger? kan man inte ringa och fråga om hon kommer hem igen?"
 
Tänk om det vore så...

.. det brinner ständigt ljus på platsen där hon dog..

tänker ständigt på henne, hennes familj, släkt och närmaste... finner inge ord..

Må gud straffa den som gjort detta...
om det nu finns en gud?