För att återgå till vilka bloggar jag läser så har jag även fastnat att kika in hos vissa som, ja va ska man säga, som jag tycker det är intressant att genomskåda:) Alltså för vissa verkar bloggen nästan vara hela ens liv, och det verkliga livet liksom kretsar runt bloggen som gasmolnet runt saturnus -istället för tvärtom. Visst, en sak om man bara älskar att blogga och tycker det är en kul grej vid sidan av. MEN när de verkliga vännerna byts ut mot andra bloggare som bor långt bort, och man blir såååå tajta tack vare alla "gumman/sötis/snygging" -kommentarer de överöser varandra, har det inte gått för långt då? Vissa andra bloggare tycker visst de får för lite kommentarer och kommenterar därför till sig själva som "anonyma" eller med påhittade namn och adresser som inte existerar, haha, elaka eller snälla kommentarer det kvittar:) men why??? Sen verkar de tro att deras läsare inte ser det här =) haha

Bloggar är ju egentligen jättebra, eller? För där kan man vara precis vem man vill? =) Det är bara att fundera på hur man vill att andra ska se på en sen skriver man därefter. Man kan kliva in i vilken roll man vill ;) toppen!? Jag tappade plötsligt lusten att blogga då jag tänker på hur jag ser på vissa personer genom deras blogg. De är en person i bloggen, självsäkra, har händelsefulla liv, många överdrivet lyckligt lottade. Men sen träffar man dem i verkligheten och de är en helt annan person som knappt vågar se en i ögonen eller hälsa :) that is week
 
Är inte ensam om att upptäckt hur vissa försöker framställa sig som så intressanta personer att så många vill disskutera deras liv;) man sminkar verkligheten med vackra färger och glittrande lyster.. och självklart vill man att andra ska bli avundsjuka och själva önska sig detta;) allt i livet verkar vara perfekt, om man läser deras blogg. Men sen får man höra saker från personer som verkligen känner dom, och som berättar om en helt annan verklighet ;) Visst det finns många personer som får anonyma fjantiga kommentarer nån enstaka gång. Men när personerna i sig inte har så många läsare (det går lätt att kolla upp) och inte får just nå kommentarer utan börjar kommentera till sig själva med anonyma och påhittade adresser så har det väl gått lite till överdrift? ;D haha! Det roligaste är när dessa personer skriver elaka (tydligt avundsjuka) kommentarer till sig själv för att sedan kunna svara på dom själv och då få fram ytterligare vilket toppenliv de lever ;) Lite småklantigt att kommentera alla komentarer i en följd med bara nån minuts mellanrum också ;D och sen utge sig för att vara vissa andra personer *host* haha! Säger inte ni ska sluta kommentera till er själva för då hade jag kanske slutat läsa era bloggar, för det är just att man håller på såhär som gör det kul att läsa. Att man förlöjligar sig själv ;) haha!

Sen finns det ju de personer vars hela liv verkar vara bloggen. Då känns det bara lite mer tragiskt. Är drömmen att bli en ny blondinbella? Eller bli rik/ upptäckt tack vare sin blogg? De närmsta vännerna blir plötsligt andra bloggare som man kanske aldrig träffat men ändå överöser med söta kommenarer och tilltalar som "gumman/snygging/sötis/hjärtat" osv.. Det verkar fränare att man känner intressanta bloggare och blir poppis i cybervärlden än att lägga ner sin tid på de vänner man har i verkliga livet. Allt verkar handla om bloggen. Ändå kan man klaga i bloggen för sina bloggvänner/läsare hur ens vänner i det verkliga livet inte längre verkar bry sig eller finnas där för en. Vad hade hänt om blogg.se och alla andra bloggsidor lagts ner? Hade du då ringt hem till dina bloggvänner om dagarna? Kanske åkt till skåne för att hälsa på den där personen som gör dig så glad med sina kommentarer ibland?
 
Sen finns det ju såklart personer som bara har bloggar för att själva dokumentera va man gör, de gäller väl nästan för de flesta. Att skriva om när det händer roliga eller tråkiga saker i ens liv som man vill dela med sig av till släktingar och vänner som bor långt borta, eller kanske bara lite om ens vardag. Men då ska man väl också vara helt ärlig? =) Tycker det är både lite skrattretande och även tragiskt hur vissa kan gå in för bloggen så seriöst som de gör. Menar inget illa med det jag skrivit nu, hoppas mer att någon får en liten genomtänkare eller kanske uppvaknande. Är det någon som blev upprörd av inlägget nu så har den säkert anledning att ta åt sig :) eller??